För två år sedan klassade WHO datorspelsberoende som en psykisk sjukdom. Men meningarna går isär – kan man verkligen bli sjuk av spel? För att få mer kunskap om den omdiskuterade diagnosen har forskare vid Karolinska Institutet startat tre studier som ska belysa sambandet mellan datorspelande och hälsa.

13 procent av Sveriges befolkning 16–87 år spelar datorspel varje dag, enligt Folkhälsomyndighetens undersökning Swelogs. Bland barn och ungdomar är det ännu vanligare. Allra mest spelar 13-åriga pojkar – i en undersökning som Statens medieråd publicerade 2019 uppgav 39 procent att de spelar i mer än tre timmar per dag.

Det låter kanske mycket? Men att spela datorspel är oftast ofarligt, även för den som spelar ofta och länge. Det finns dock fall där spelintresset blivit något mer än just ett intresse. För några kan det till och med gå så långt att spelandet tar över andra delar av livet och riskerar att leda till allvarliga konsekvenser. År 2018 beslutade världshälsoorganisationen WHO att klassa detta beteende, datorspelsberoende, som en psykisk sjukdom. Men diagnosen är kontroversiell. Beslutet kom efter år av diskussioner i en forskarvärld där det långt ifrån råder enighet om diagnosens relevans.

– Det är en omdiskuterad diagnos, säger Anders Nilsson, psykolog och doktorand vid Karolinska Institutet. Internationellt i forskarsamhället var det en häftig debatt. Många ansåg att forskningen inte räckte till och att man stigmatiserar en hobbyverksamhet.

Diagnosen skrevs in i ICD, en av de två diagnosmanualer som finns. I den andra manualen, DSM, som används i Sverige, finns den med som en av möjliga framtida diagnoser.

– Det skulle kunna bli en diagnos i DSM om forskningen kommer fram till det, säger Anders Nilsson.

Porträttfoto på Anders Nilsson
Anders Nilsson, psykolog och doktorand vid Karolinska Institutet

En del av den forskningen kommer Anders Nilsson själv att stå för. Han har precis påbörjat ett projekt som ska undersöka datorspelande i tre olika studier. Den första utgår ifrån det så kallade CATSS-registret, som innehåller data om hälsa och fritidsaktiviteter hos 32 000 en- och tvåäggstvillingar.

– Där har de bland annat frågat om datorspelande. Ingen har tidigare tittat på det, säger Anders Nilsson.

Det är framför allt det eventuella sambandet mellan datorspelande och psykisk ohälsa som är intressant. Tidigare studier har visat att det finns ett samband mellan datorspel och psykisk ohälsa, men man vet inte hur orsakssambanden ser ut. Det vill säga, är det så att den som redan mår dåligt tillbringar mer tid framför skärmen, eller kan spelandet i sig leda till psykiska besvär?

Hur ska ni mäta psykisk ohälsa?

– Det finns en massa olika mått på psykisk hälsa som är insamlade. I första hand ska vi titta på ångest och depression, adhd och autismspektrumtillstånd. Men ett eventuellt samband med spelande är komplext. Det är inte så att spelande orsakar autism, utan man kan se om spelandet förvärrar symtom och om det finns annan samsjuklighet.

Den andra studien ska utgå från barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar (BUP).

– Vi får signaler därifrån att många som vänder sig dit spelar, att det är ett problem i sig eller förvärrar andra problem. Vi ska ta reda på hur vanligt det är, om det är kopplat till andra diagnoser och hur det ser ut jämfört med en kontrollgrupp. Men hur studien ska läggas upp är inte helt klart. Det beror på förutsättningarna hos BUP-mottagningarna.

Den tredje studien är en interventionsstudie riktad till föräldrar med datorspelande barn. Utgångspunkten är inte nödvändigtvis att det är spelandet som är problemet, och syftet är i första hand att minska konflikter i familjerna.

– Vi ska försöka använda instrument som mäter fysisk aktivitet och eventuellt en programvara som mäter hur mycket barnen spelar, där de får en feedback kring hur vanorna ser ut.

Hur vanligt är det då med datorspelsberoende? Eftersom diagnosen hittills inte har använts i Sverige är det svårt att säga. Men en studie undersökte ungdomar som behandlats inom ungdomspsykiatrin i Västmanland. Drygt 3 000 ungdomar och föräldrar fick göra en uppskattning av symtom på datorspelsberoende. När ungdomarna själva gjorde uppskattningen fanns symtomen hos 1,3 procent, när föräldrarna stod för uppskattningen ökade andelen till 2,4 procent.

För den som anser sig har utvecklat ett beroende finns i dag få möjligheter till behandling. Ett undantag är Västra Götalands-regionen som för snart tre år sedan såg ett behov av behandling för datorspelsberoende. Förra året startades en mottagning vid Sahlgrenska universitetssjukhuset: Mottagning för spelberoende och skärmhälsa. Under våren har de första fem patienterna med datorspelsberoende tagits emot. Annika Hofstedt är enhetschef på mottagningen.

Porträttfoto på Annika Hofstedt
Annika Hofstedt, enhetschef för mottagning för spelberoende och skärmhälsa vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset

– Det är både föräldrar som hör av sig och ungdomar själva. Jag tror att alla som kom in i den första behandlingsomgången sökte på eget initiativ. Det finns nästan inga andra ställen som behandlar, så de hör av sig till oss. Det handlar inte bara om ungdomar, utan även personer över 20 år.

Hur ser deras situation ut?

– Det handlar om att datorspelandet har tagit över så att man inte får gjort det man vill eller behöver få gjort. Relationer kan försvåras inom familjen och på annat håll. Spelandet har blivit något som inte tillför livet någonting utan det blir för mycket.

Behandlingen är en KBT-behandling, kognitiv beteendeterapi, där första steget är att sätta ett mål. Vill man sluta spela helt eller ha kvar det som en del av livet? Sedan handlar det om att ta reda på vad som är viktigt i livet. När en del av spelandet ska tas bort ska det ju ersättas med något annat. Behandlingen pågår i ungefär tre månader.

Under hösten 2020 började Sahlgrenska även att ta emot patienter på remiss. Mottagningen arbetar med att ta fram en manual och när det finns tillräckligt med material kommer de att starta en forskningsstudie.

Text: Johan Frisk